Senegal blev herre på den afrikanska täppan och tog hem sin första titel någonsin i Afrikanska mästerskapens historia . Häng med när vi blickar tillbaka på ett rafflande avgörande!
Åttondelsfinaler
Slutspelet inleddes med ett möte mellan Grupp A:s tvåa Burkina Faso och Grupp C:s dito Gabon. "Hingstarnas" storstjärna Bertrand Traoré fick chansen från elva meter 13 minuter in i matchen. Aston Villa-forwarden dunkade dock straffen i ribban och dödläget stod sig. Traoré fick sin revansch dryga kvarten senare när ensam med målvakten kyligt placerade in 1–0.
Gabons uppgift blev än tuffare när försvararen Sidney Obissa såg rött efter 65 minuters spel. Hoten från "Pantrarnas" anfallsduo Bouanga–Boupendza blev allt färre, men på stopptid hittade man en kvittering när en olycklig Adama Guira styrde in 1–1 i egen bur på en hörna. Varken förlängning eller ordinarie straffar räckte för att skilja lagen åt och det var inte förrän den nionde straffomgången som Ismahila Ouédraogo kunde bli stor hjälte för Burkina Faso med sin avgörande straff.
Samma dag utspelade sig ett riktigt stormöte där Nigeria trots ett perfekt gruppspel åkte på en rejäl nitlott genom att dra grupptrean Tunisien. Mycket riktigt befarades "Superörnarnas" farhågor då de defensivt kompakta nordafrikanerna stod emot det mesta bakom och avgjorde med matchens enda mål framåt, signerat ytterforwarden Youssef Msakni efter att Alex Iwobi sett rött. Nigeria, en av de stora favoriterna efter gruppspelet, var utslaget redan i den första omgången.
En till miniknall stod Gambia för genom att ta sig till kvartsfinal i sitt första mästerskap någonsin. Stor hjälte blev storstjärnan Musa Barrow när han rullade in 1–0 efter 71 minuters spel mot Guinea. "Nationalelefanterna" var utan avstängde Liverpool-mittfältaren Naby Keïta och fick dessutom lagkaptenen Ibrahima Sory Conté utvisad – om han var "sorry" efteråt förtäljer inte historien. Även Gambias Yusupha Njie fick syna det röda och åttondelsfinalerna var en riktig utvisningsfest.
Mötet mellan värdlandet Kamerun och debutanten Komorerna skulle bli en av de mest minnesvärda turneringen någonsin har sett, på gott och ont. Ett covidutbrott innebar att Komorerna tvingades ställa vänsterbacken Chaker Alhadhur i mål redan från start. Med en ringa längd på 1,71 centimeter och en tejpad etta på ryggen vann Ajaccio-försvararen mångas hjärtan med sin modiga insats.
Alhadhur tänkte kanske att han skulle få nog att göra under matchen och struntade i att värma upp. Komorernas uppgift blev inte lättare när kaptenen Nadjim Abdou vansinnestacklade och blev utvisad efter sju minuters spel. Efter nära halvtimmens spel öppnade Lyons Karl Toko Ekambi målskyttet. Han fick ett gyllene läge att utöka i den andra halvleken. men Alhadhur stod för en jätteräddning.
Därefter glömde han bort att han var målvakt och försvarade med händerna bakom ryggen och gruppspelets skyttekung Vincent Aboubakar utökade till 2–0, vilket borde ha dödat matchen. Komorerna skapade dock lite nerv efter Youssouf M'Changamas jättefrispark från distans, men 2–1 stod sig matchen ut. Efteråt utspelade sig hemska scener när trängsel och vanskötsel på Olembé Stadium ledde till att åtta personer krossades till döds och 38 människor skadades.
Senegal och Marocko stod för favoritsegrar i matcherna mot Kap Verde, respektive Malawi, dock inte helt utan darr på ribban. Det dröjde till dryga timmens spel innan en groggy Sadio Mané spräckte målnollan. Kap Verde hade skjutit sig själva i foten först med Patrick Andrades röda kort och därefter målvakten Vozinhas överkörning av Mané som också slutade i utvisning. Med nio man kunde inte Kap Verde stå emot och Bamba Diengs mål på stopptid skrev slutresultatet till 2–0.
Malawi chockade Marocko när lagets stora anfallshopp Gabadinho Mhango gjorde 1–0 efter bara sju minuter med ett riktigt praktskott från långt håll. "Atlaslejonen" reste sig dock och Sevilla-anfallaren Youssef En-Nesyri kvitterade i slutet på den första halvleken. I mitten på den andra avgjorde ingen mindre än PSG-stjärnan Achraf Hakimi med en vackert slagen frispark och Marocko vann med 2–1.
Varken stormötet mellan Elfenbenskusten och Egypten eller finsmakarmatchen Ekvatorialguinea–Mali bjöd på något publikfrieri. Båda mötena slutade mållösa och gick till straffläggning. Egypten var som väntat kliniska och satte samtliga fem straffar, vilket ledde till att Manchester United-backen Eric Bailly blev stor syndabock för ivorianerna med sin nonchalant, och uselt, slagna straffspark.
I Ekvatorialguinea blev unge målvakten Jesús Owono, till vardags i Alavés b-lag, stor hjälte när han såg till att tre av åtta Mali-straffar inte gick i nät. Falaye Sacko missade den sista och "Örnarna" fick något oväntat tacka för sig. Med det var åttondelsfinalerna över och vi tar sikte mot kvartsfinalerna.
Kvartsfinaler
Överraskningslaget Gambia nådde sin slutstation när man ställdes mot Kamerun i Douala. Återigen var Karl Toko Ekambi i farten och med sina två mål i den andra halvleken såg han till att värdnationen kunde börja drömma om guld på hemmaplan. Samma dag möttes även Burkina Faso och Tunisien där de sistnämnda hade gått från underdogs mot Nigeria till storfavorit, särskilt då "Hingstarna" saknade småskadade talismanen Bertrand Traoré.
"Kartagos örnar" var dock tillbaka i gamla gruppspelsgängor och Burkina Faso kunde kontra in 1–0 genom unge Lorient-forwarden Dango Ouattara. Samma Ouattara skulle lite senare byta hjälterollen mot att (nästan) ikläda sig rollen som skurk när han tog ett direkt rött kort efter att ha swingat mot en motståndarback. Tunisien hade dock inte nog med kraft för att ta sig förbi karismatiske målvakten Hervé Koffi och fick packa väskorna.
"Slaget om Nordafrika" kunde man kanske kalla mötet mellan Egypten och Marocko. "Atlaslejonen" rivstartade och Soufiane Boufal kunde sätta dit 1–0 efter att Hakimi gått ned i straffområdet. "Faraonerna" tuggade sig in i matchen och Mohamed Salah, vem annars, kvitterade i den 53:e minuten. Matchen gick till förlängning och där vet alla som minns EM 2000 att Trézéguet är farlig. Den här gången var det Egyptens ytter från Aston Villa som frälste sin nation med sitt avgörande 2–1-mål.
I den sista kvartsfinalen mötte Afrikas högst rankade landslag Senegal (20) skrällnationen Ekvatorialguinea (114). Sadio Mané, som nu sannerligen fått upp ångan, hittade långa anfallaren Famara Diédhiou och 1–0 var ett faktum. Ekvatorialguinea stack upp när Jannick Buyla kvitterade men efter försvarsslarv återgav rutinerade Cheikhou Kouyaté Senegal ledningen. Nu fanns det ingen väg tillbaka och matchen slutade 3–1 efter att Ismaïla Sarr punkterat tillställningen, framspelad av Mané.
Semifinaler
Semifinal ett såg favorittippade Senegal ställas mot sina västafrikanska grannar i Burkina Faso. De sistnämnda hade fått tillbaka Bertrand Traoré som tvingade Édouard Mendy till en fin räddning. Man blev i stället av med burväktaren Hervé Koffi efter kollision med motspelare. In kom i stället orutinerade Farid Ouédraogo från den inhemska ligan. Den första halvleken kantades av sedvanlig VAR-förvirring där Senegal tilldömdes två straffar som senare varades bort och 0–0 stod sig till halvtid.
Det dröjde till den 70:e minuten innan ett mål skulle falla. PSG-backen Abdou Diallo höll sig framme på en hörna och rakade in 1–0 till "Terangas lejon". Bara sex minuter senare såg hans klubbkamrat Idrissa Gueye ut att ha satt spiken i kistan med sitt 2–0-mål, framspelad av Mané. Burkinierna gav dock inte upp. Tidigare Eskilstuna-mittfältaren Blati Touré reducerade kort senare på pass från Traoré och det var match igen.
Då skulle dock Senegals stora stjärna döda allt hopp Burkina Faso fortsatt hade om att få spela sin andra mästerskapsfinal. Sadio Mané bjöds på ytor när motståndarna gick framåt och fri med Ouédraogo gjorde han inget misstag. Liverpool-anfallaren lyfte bollen retfullt enkelt in 3–1 över den utrusande målvakten och Senegal hade säkrat sin andra AFCON-final i rad.
I den andra semifinalen mellan Kamerun och Egypten var man tillbaka på Olembé Stadium efter tragedin i åttondelsfinalen, men det var ingen kvalitetsmatta den kommande finalarenan hade att bjuda på, vilket påverkade kalibern på spelet. Värdnationens bästa chanser föll till Gents mittback Michael Ngadeu-Ngadjui som dock inte kom närmre än en nick i ribbkrysset.
Den andra halvleken var ännu mer innehållslös bortsett från en tungt distansskott i stolpen från Kameruns Samuel Gouet och en utvisning på Egyptens tränare Carlos Queiroz efter domartjafs. Matchen gick till förlängning och där var det "Faraoerna" som hotade mest, främst genom kvicke ytterbacken Mohamed Abdelmonem som forsade upp och ner på sin högerkant.
Det skulle dock inte bli några mål här heller och semifinalen fick avgöras på straffar. Egyptens mål vaktades av en man känd som Gabaski som ersatt rutinerade Mohamed El Shenawy när denne gick ut skadad mot Elfenbenskusten. Efter att Aboubakar dunkat in Kameruns första straff skulle Gabaski visa sig vara rena väggen. Han knep både Harold Moukoudis och James Léa Silikis försök och när Gabaski psykade forne Tottenham-yttern Clinton N'Jie till att skjuta över var saken klar. Egypten skulle spela final och hemmanationen Kamerun fick nöja sig med att spela för bronset. Gabaski hade dresserat "de otämjbara lejonen" i deras eget vardagsrum.
Final och bronsmatch
I bronsmatchen jagade Burkina Faso sin andra mästerskapspeng sedan silvret 2013 medan Kamerun sökte lite upprättelse efter det tunga straffuttåget mot Egypten. Det var bortalaget som öppnade starkast och tog ledningen när Steeve Yago tryckte in 1–0 på volley i den 24:e minuten. Strax före halvtid tystnade Olembé Stadium rejält när vanligtvis säkra Ajax-keepern Andre Onana fumlade in 0–2 i egen bur.
Inte blev uppförsbacken mindre när burkineserna gick i från till 3–0 i början av den andra halvleken. Djibril Ouattaras 3–0-mål såg ut att döda matchen och det var Burkina Faso som var farligast framåt. Ända till det var mindre än 20 minuter kvar på klockan, det vill säga. Stéphane Bahoken reducerade till 1–3 och därefter var det dags för turneringens skyttekung att ta över handlingen. Vincent Aboubakar hade fått hoppa in i halvtid och tog till vara på två tavlor från reservmålvakten Farid Ouédraogo.
Först genom att sätta dit 2–3 med fem minuter kvar och därefter kvitterade Aboubakar till 3–3 bara två minuter senare – och vi hade återigen en förlängning att se fram emot. Än en gång förblev den mållös och än en gång väntade straffar. Där hade möjligen Kamerun ett övertag – utöver att man spelade på hemmaplan – i att motståndarmålvakten minst sagt darrat under ordinarie tid. Sant som det var sagt konverterade samtliga fem straffar och säkrade bronset när Blati Touré bommade sin. Brons och därmed en väl genomförd turnering i slutändan för värdnationen.
Nu var det äntligen finaldags och den mörka kontinentens mästare skulle krönas. Skulle det bli Senegal för första gången eller Egypten för åttonde gången? Det var "Terangas lejon" som hotade mest i matchupptakten och halvlekens stora chans kom redan i den femte minuten när Saliou Ciss revs ner och den sydafrikanska domaren Victor Gomes pekade på straffpunkten.
Superstjärnan Sadio Mané klev fram och i hans väg stod "lejontämjaren" Gabaski. Ånyo visade den egyptiske målvaktsreserven upp sin kvalitet som straffspecialist och räddade Liverpool-anfallarens försök. Senegal dominerade och hotade främst genom Ismaïla Sarr som kom runt på sin kant ett par, tre gånger, men 0–0 stod sig till halvtid. Egypten spelade upp sig något i den andra halvleken och både Marwan Hamdy och Abdelmonem hade varsitt bra läge utan att sätta dit den. Annars var det mycket ställningskrig och även i finalen skulle vi få ett förlängningsdrama.
Där öppnade spelet upp sig något, möjligen tack vare att vi hade två rätt tröttkörda lag på banan. Egyptiska ben borde vara allra tröttast då samtliga slutspelsmatcher spelats i 120 minuter. Lagen bytte chanser med varandra: Bamba Diengs försök räddades av Gabaski och Trézéguets av Édouard Mendy. Dieng fick en ny möjlighet med samma slutresultat och Hamdy likaså. Straffar skulle avgöra vilken nation som skulle krönas till afrikanska mästare.
Mendy vs Gabaski, Mane mot Salah – vilket lag skulle stå pall för trycket? De tre första straffarna gick i mål men när Mohamed Abdelmonem prickade stolpen och gav han Senegal ett övertag inför avslutningen. Det kapitaliserade man inte på omedelbart då Bouna Sarrs efterföljande straff räddades av Gabaski och Hamdy passade på att kvittera därefter. Mendy motade Mohanad Lasheens försök och gav därmed Sadio Mané chansen att ta personlig revansch och skjuta en första historisk titel till sitt land. Här visade 29-åringen både klass och pannben med en av de bättre straffar man sett i det läget.
Skottet satt stenhårt i målvaktens högra hörn och Gabaski var chanslös – Senegal hade vunnit Afrikanska mästerskapen för första gången någonsin! Lyckan var total och landslaget hyllade som hjältar vid hemkomsten. Aliou Cissé hade gjort det alla före honom misslyckats med och laget förärades, utöver en hög pengar och utmärkelser, med en bit land som ska byggas i staden Diamniadio till minne av bragden i Yaoundé. I samma stad ska en ny, hypermodern arena med plats för 50 000 personer uppföras, uppkallad efter förra presidenten Abdoulaye Wade. Den senegalesiska fotbollsframtiden ser plötsligt ljusare ut än någonsin.
Efteråt delades ett antal utmärkelser ut. Aliou Cissé fick motta priset som turneringens tränare, Édouard Mendy som turneringens målvakt, Sadio Mané som turneringens spelare, Burkina Fasos högerback Issa Kaboré som turneringens unga spelare och Vincent Aboubakar blev mästerskapets skyttekung med åtta fullträffar.
Turneringens lag:
Mer afrikansk landslagsfotboll kommer inom kort. I slutet på mars spelas fem dubbelmöten där
vinnaren tar en plats i VM i Qatar senare i år, där vi bland annat får en repris på AFCON-finalen.
Mötena är följande:
Egypten – Senegal
Kamerun – Algeriet
Ghana – Nigeria
DR Kongo – Marocko
Mali – Tunisien