Efter tre års lång väntan sparkar de afrikanska mästerskapen äntligen i gång på söndag kväll. I vanlig ordning förväntar vi oss en oemotståndlig blandning av de högsta topparna och de djupaste dalarna.
Afrikanska mästerskapen är sannerligen en kontrasternas tävling. Kvalitet blandas med vanskötsel. Klass med inkompetens. Men det är kanske därför vi alla – de europeiska klubblagstränarna möjligen undantagna – älskar AFCON så djupt. När allt som Uefa är inblandade i, från Champions League till EM – med möjligt undantag för lottdragningarna, är en produkt av genomtänkt och utstuderad företagsperfektion så erbjuder CAF:s motsvarighet en motvikt till detta.
Här är allt du behöver veta inför Afrikanska mästerskapen 2021:
Värdlandet:
Som värd för festligheterna står 2017 års vinnare Kamerun. Landet skulle egentligen arrangerat 2019 års mästerskap men blev fråntagna den äran efter att "ett antal efterlevnadskrav inte uppfyllts". I juni 2020 bestämdes det att nästa års turnering skulle flyttas fram ett år på grund av coronapandemin. AFCON 2021, som nu alltså spelas 2022, kommer att fördelas över fem städer: huvudstaden Yaoundé, Douala, Limbe, Bafoussam och Garoua. Finalen kommer spelas på Olembe Stadium, som även går under namnet Paul Biya Stadium, i huvudstaden med plats för 60 000 personer.
När värdnationen spelar kommer arenorna tillåtas en kapacitet på 80 procent. Kapaciteten sjunker till 60 procent när hemmalaget inte är inblandat. Kamerun har en befolkningsmängd på runt 26 miljoner människor och var tidigare uppdelat i en fransk och en brittisk koloni varav franska och engelska är landets huvudspråk. Presidenten Paul Biya har suttit på posten sedan 1982, vilket gör honom till den längst regerande icke-kungliga regenten i världen. Han förfogar över en av kontinentens bättre ekonomier och landet har haft en stadig tillväxt de senaste åren.
Smeknamnen:
En av de, objektivt sett, absolut bästa tingen med Afrikanska mästerskapen är de underbara smeknamn som alla landslag bär. Vem kan motstå klassiska namn som Kameruns 'De otämjbara lejonen', Nigerias 'Superörnarna' eller Algeriets 'Ökenrävarna'? I år har vi dessutom nya bekantskaper som Komorerna som går under den relativt underhållande svenska benämningen 'Tofssjärtsfiskarna' samt Gambia som kort och gott kallas för 'Skorpionerna'.
Bloggens personliga favoriter är dock de lag med platsbestämda sobriquets. Där finner vi exempelvis Tunisiens 'Karthagos Örnar' och Sudans 'Jedianes Falkar'. En underkategori till detta rör ortspecifika lejonnamn. I årets turnering har vi Senegals 'Terangas Lejon', Mauretaniens 'Chinguettis Lejon' och Marockos 'Atlaslejonen'. Deppigast av dessa måste Marockos namn anses vara då det inte längre finns några lejon i landet efter att det sista berberlejonet utrotades och sköts till döds på just Atlasbergen 1922.
Favoriterna:
Det är inte helt lätt att plocka ut någon solklar storfavorit till att ta hem titeln. Turneringen är ökänt oförutsägbar med sex olika vinnare de sex senaste mästerskapen. Senast var Algeriet starkast och fick lyfta titeln under 2019 års mästerskap i Egypten. Den regerande mästaren får rimligen räknas in bland de största guldkandidaterna och när man kikar på truppen är det inte svårt att förstå varför.
Förbundskaptenen, den tidigare landslagsmannen och storspelaren Djamel Belmadi, har byggt laget på ett starkt försvar runt rutinerade spelare som målvakten Raïs M'Bolhi (Al-Ettifaq) och backduon Aïssa Mandi (Villarreal) och Ramy Bensebaini (Borussia Mönchengladbach). På mittfältet sticker Milans Ismaël Bennacer och Galatasarays Sofiane Feghouli ut men det är på topp den verkliga talangen finns; Manchester City-stjärnan Riyad Mahrez är såklart nummer ett i landslaget och får sällskap av PL-bekanta namn som Islam Slimani (Lyon) och Saïd Benrahma (West Ham). Även finalhjälten från 2019 Baghdad Bounedjah (Al Sadd) förtjänar givetvis också ett omnämnande.
Från nordafrikanskt håll utmanas Algeriet av Egypten, Marocko och Tunisien. De sistnämnda har som brukligt inte något jättenamnkunnigt lag – största namnet är förre Sunderlandfloppen Wahbi Khazri (Saint-Étienne) – men brukar vara skickliga på att bygga laget bakifrån, har en spännande mittfältstalang i Manchester Uniteds unge Hannibal Mejbri och är alltid ett hot i slutspel. En än större utmanare bör Egypten vara. Ledda av världens kanske bästa spelare just nu i Liverpools Mohammed Salah ska man kunna vara med och utmana om slutsegern.
Det finns dessutom gott om övrig kvalitet bland lagets birollsinnehavare. Eller vad sägs om profiler som försvarsklippan Ahmed Hegazi (Al-Ittihad), mittfältsgeneralen Mohamed Elneny (Arsenal), ytterspringaren Trézéguet (Aston Villa) och måltjuven Mostafa Mohamed (Galatasaray). Lägg till en nytillträdd förbundskapten vid rodret så finns alla ingredienserna där för att skapa mästerskapsmagi. Speciellt när den nya tränaren är ett så pass aktat namn inom landslagsfotbollen som Carlos Queiroz.
Marocko var en av storfavoriterna inför mästerskapet 2019 men föll chockartat mot lilla Benin på straffar i åttondelsfinalen. Nu coachas laget av den rutinerade bosniern Vahid Halilhodžić som är i besittning av en extremt talangfull spelargrupp. I Sevillas Bono har man en av turneringens främsta målvakter, i PSG:s Achraf Hakimi kanske den allra bästa ytterbacken. Därutöver finner vi bland annat lagkaptenen Romain Saïss (Wolves), Fiorentinas mittfältsdynamo Sofyan Amrabat och Bonos Sevilla-kollega, skyttekungen Youssef En-Nesyri.
Annars kommer de flesta titelaspiranterna från väst. Värdnationen Kamerun hoppas givetvis kunna glädja hemmafansen med en stark insats och imponerade i VM-kvalet när man avancerade till tredje rundan genom att slå ut Elfenbenskusten. Kamerun tränas av portugisen Toni Conceição som förlitar sig på en stark centrallinje bestående av André Onana (Ajax) – Jérôme Onguéné (RB Salzburg) – André-Frank Zambo Anguissa (Napoli) – Eric Maxim Choupo-Moting (Bayern München). Det är annars offensivt som de flesta och de bästa alternativen finns, exempelvis i form av kvalhjälten Karl Toko Ekambi (Lyon) och gamle CL-profilen Vincent Aboubakar (Al Nassr).
Nämnda Elfenbenskusten är säkerligen ute efter revansch efter att ha missat VM i Qatar. Som vanligt kryllar det av talang hos 'Elefanterna' på samtliga positioner förutom målvaktsposten. I försvaret hittar vi välkända namn som Serge Aurier (Villarreal) och Eric Bailly (Manchester United). På mitten finns Milans eftertraktade Franck Kessié och på kanterna slåss PL-profiler som Wilfried Zaha (Crystal Palace), Maxwel Cornet (Burnley) och Nicolas Pépé (Arsenal) om platserna. Platsen längst fram är dock vikt åt nyligen neutraliserade Sébastien Haller (Ajax) som dunkade in otroliga tio kassar i höstens Champions League.
En förhandsfavorit som definitivt förtjänar att lyftas är förra mästerskapets finalförlorare Senegal. Under ledning av Aliou Cissé, en av hjältarna från VM 2002, och med storstjärnor som Chelseas Édouard Mendy och Liverpools Sadio Mané bör man absolut inte räknas bort. Lägg till rutinerade klasspelare som Napoli-backen Kalidou Koulibaly och PSG-rivjärnet Idrissa Gueye, samt mänger av offensiv talang så har Senegal grunden för att gå riktigt långt. Det enda som kan tala emot en succé är att nationen aldrig vunnit någon stor titel, men trender är ju som bekant till för att brytas.
Ett lag som vunnit AFCON, och flera gånger om dessutom, är Nigeria. Landslaget är inne i något av en generationsväxling och har kanske inte sin bästa trupp någonsin, vilket dock kompenseras med att man sitter på fotbollsvärldens snyggaste matchställ. Premier League-entusiaster lär dock känna igen ett och att namn i Nigeria. I backlinjen hittar vi spelare som Kenneth Omeruo (Leganés) och kaptenen William Troost-Ekong (Watford). På det centrala mittfältet tros Leicesters eftertraktade Wilfred Ndidi få sällskap av Brentford-nyförvärvet Frank Onyeka.
Längre upp i banan finns nog med kvalitet för att utmana om medaljer. Evertons förvisso begränsade Alex Iwobi, Villarreals spännande Samuel Chukwueze och nationens mesta landslagsman genom tiderna, blott 29-årige Ahmed Musa, gör upp om kantplatserna. Centerrollen kan upptas av antingen Ndids Leicester-kamrat Kelechi Iheanacho eller tidigare Manchester United-lånet Odion Ighalo. 32-åringen tillhör numera Al-Shabab i Saudiarabien men var skyttekung under mästerskapet 2019 och har säkert en del kvar att ge.
Sist ut bland de rimliga titelkandidaterna hittar vi Ghana. 'The Black Stars' ställer upp med ett ungt lag, ledda av erfarne serben Milovan Rajevac. Lagets stora stjärna är Arsenal-mittfältaren Thomas Partey som lär spela centralt tillsammans med rutinerade Mubarak Wakaso (Shenzhen). Längre bak finner vi Readings ytterbacksduo Andy Yiadom och Baba Rahman och längre fram hittar vi en något mer välkänd duo i form av bröderna Ayew. Storebror André tillhör numera Al-Sadd i Qatar medan lillebror Jordan håller till i Crystal Palace. Mest spännande är dock kanske 17-årige anfallaren Abdul Fatawu Issahaku från Dreams i den inhemska ligan. Ynglingen har dubbats till den nya Abédi Pelé i hemlandet och kan få ett rejält genombrott i Kamerun.
Dark horses:
Afrikanska mästerskapen lämnar ofta utrymme för lite mindre lag att ta sig långt i slutspelet. Allra mest uppseendeväckande var givetvis Zambias otroliga seger för tio år sedan. Förra mästerskapet skrällde sig både Madagaskar och Benin hela vägen fram till kvartsfinal och nu är det dags att undersöka vilka lag som kan ha en något så när realistisk chans på titeln om favoriterna skulle vackla. Här är årets dark horses i AFCON 2021:
Burkina Faso har återigen ett intressant lag på pappret. 2013 överraskade man rejält och tack vare spelare som Jonathan Pitroipa och Alain Traoré kunde man nå hela vägen till finalen där Nigeria slutligen blev för tuffa. I år har 'Hingstarna' ett ungt lag där namn som målvakten Hervé Koffi (Charleroi), mittbacken Edmond Tapsoba (Bayer Leverkusen) och Mohamed Konaté (Akhmat) måste prestera om laget ska gå långt. Detsamma gäller inte minst för lagets offensiva stjärna – Aston Villas Bertrand Traoré. 26-åringen är truppens bästa målskytt och mesta landslagsman och bär en hel nations hopp på sina axlar.
Talar vi tungt ansvar på en enda spelare kan vi inte förbise Gabon och deras lagkapten och talisman Pierre-Emerick Aubameyang, 32. Arsenal-stjärnan har en turbulent tid bakom sig där han tycks ha gjort sig omöjlig i klubblaget och det vill nog till att han har vilat sig i form för att hans land ska kunna ta sig vidare från gruppen. Till sin hjälp har han ett par hyfsat välrenommerade namn som exempelvis Saint-Étienne-anfallaren Denis Bouanga, Nice-mittfältaren Mario Lemina och Dijon-försvararen Bruno Ecuele Manga. 'Pantrarna' har som bäst nått kvartsfinal i Afrikanska mästerskapen. Uppladdningen har störts något av att förbundet har varit inblandade i en stor sexskandal, vilket kan skada lagets chanser.
Mali är ett lag som nästan alltid spås kunna utmana om slutsegern. Inte så konstigt kanske när man ser till den talang som ofta funnits i laget. I år är inget undantag och 'Örnarna' har en mittfältstrio som många länder säkerligen skulle vara avundsjuka på. RB Salzburgs Mohamed Camara, RB Leipzigs Amadou Haidara och Brightons Yves Bissouma skyddar backlinjen så det räcker och blir över. Framåt märks namn som tunga Nantes-centern Kalifa Coulibaly och trixige Southampton-wingern Moussa Djenepo. Malis främsta prestation i turneringen är en silvermedalj som hämtades 1972 i just Kamerun.
Ett annat lag med ett vasst innermittfält är Guinea. Det största namnet är såklart Liverpools dyrgrip Naby Keïta. 26-åringen får anses vara lagets motor men kaptensbindeln innehas av mittfältskollegan Ibrahima Conté nummer ett (det finns två stycken i landslaget), hemmahörande i israeliska Bnei Sakhnin. På mitten finns även Romas Amadou Diawara och tidigare Barcelona-stjärnskottet Ilaix Moriba (RB Leipzig). 'Nationalelefanterna' kommer från ett bedrövligt VM-kvalspel där man slutade bakom lillebror Guinea-Bissau och får nog hoppas att man funnit bättre form nu. Bästa placeringen i AFCON är en andraplats i Etiopien 1976.
Sist men sannerligen inte minst finner vi debutanten Gambia. 'Skorpionerna' tränas av belgaren Tom Saintfiet och trots att det är första mästerskapet har man en alltför spännande trupp för att kunna avskrivas helt och hållet. Bakåt finns en drös svenskbekantingar, ledda av Sampdorias Omar Colley, vilket vi kommer få anledning att återkomma till senare men det är längre fram den verkliga talangen finns. 20-årige Ebrima Darboe har fått ett minigenombrott i Roma och i samma liga återfinns ett år äldre Ebrima Colley, på lån till Spezia från Atalanta. På det finns Zürich-strikern Assan Ceesay och lagets superstjärna, Bologna-yttern Musa Barrow, 23. Hur långt det kan räcka återstår att se.
Slagpåsarna:
Då har vi nått fram den punkt där de lag som verkligen inte ska ha något med medaljstrid att göra ska avhandlas. I grupp A talar mycket för att jumboplatsen kommer tillhöra Etiopien när gruppspelet ska summeras. 'Stenbockarna' var ett av tre lag som spelade det första mästerskapet 1957 och vann faktiskt turneringen på hemmaplan 1962. Sedan dess har dock framgångarna varit tunnsådda och detta är första mästerskapet sedan 2013.
Tittar man på truppen får nog inte motståndarna skrämselhicka. Enbart två spelare – Shimelis Bekele i egyptiska El Gouna och Mujib Kassim i algeriska JS Kabylie – spelar utanför den inhemska ligan. Ska man tro nationell media står hoppet till 21-årige anfallaren Abubeker Nassir, till vardags hemmahörande i hemlandet i ett lag med ett av de bättre namn bloggen hört: Ethiopian Coffee. Han förväntas bilda anfallspar med Getaneh Kebede (Wolkite City) som är nationens bästa målskytt genom tiderna med sina 32 mål.
I grupp B är det troligt att Malawi får det kämpigt. 'Flammorna' tränas av rumänen Mario Marinică, gör sitt tredje framträdande i AFCON och har aldrig nått förbi gruppspelet. Marinică har tagit ut en ungdomlig trupp där ingen spelare är över 30 år gammal och väldigt få spelar utanför den inhemska ligan. 20-årige Charles Petro och 21-årige Francisco Madinga sticker ut i egenskap av Europaproffs där den förstnämnde spelar för bloggavhandlade Sheriff Tiraspol och den sistnämnde för georgiska Dila Gori.
I grupp C hittar vi mästerskapsdebutanten Komorerna som trots sin brist på rutin faktiskt har en helt okej spelartrupp med massvis av utlandsproffs där de allra flesta tillhör ett Ligue 2-lag och ett par återfinns i Eredivise. Största stjärnorna är, utöver tidigare MFF-mittfältaren Fouad Bachirou, Guingamps Youssouf M'Changama som är den som gjort flest landskamper samt Röda Stjärnans El Fardou Ben Nabouhane som är den som gjort flest antal landslagsmål.
Dödens grupp i år är enligt många grupp D. I konkurrens med Egypten, Nigeria, Guinea-Bissau är det svårt att se hur Sudan ska kunna utmana. 'Falkarna från Jediane' var ett av tre lag som var med i det allra första mästerskapet och tog hem titeln på hemmaplan 1970. 2012 skrällde man rejält genom att nå kvartsfinal, vilken kan få sudaneserna att hoppas på ett nytt mirakel. Nästan alla spelar i hemlandet och det är inte mycket landslagsrutin man har att falla tillbaka på. Anfallaren Mohamed Abdelrahman (Al-Hilal, Sudan) är truppens mest meriterade spelare med sju mål på 19 landskamper.
Ett annat troligt getingbo är grupp E med lag som Algeriet, Elfenbenskusten, Ekvatorialguinea och Sierra Leone närvarande. De sistnämnda är favoriter till att knipa jumboplatsen, vilket kan tyckas lite orättvist då det finns gott om kvalitet i laget. I truppen finns spelare som QPR-backen Osman Kakay, hyperrrutinerade Kei Kamara, 37, (HIFK) och tidigare engelska landslagsmannen Steven Caulker (Gaziantep) samt en hel drös lirare med Sverige-kopplingar. Sierra Leone har gjort två tidigare mästerskap men aldrig tagit sig vidare till slutspel.
I den sista gruppen, grupp F, hoppas Mauretanien på att kunna överraska. Med en ganska spretig trupp är det svårt att veta exakt vart 'Lejonen från Chinguetti' står. Många spelare håller till i Ligue 2 medan andra har landat i Östeuropa eller fortfarande spelar i den inhemska ligan. Mauretanien gjorde mästerskapsdebut i Egypten 2019 där det inte gick något vidare och laget slutade sist i gruppen. Levererar inte spelare som lagkaptenen Abdoul Ba (Al-Ahli Tripoli), mittfältaren Khassa Camara (NorthEast United) och, framför allt, anfallshoppet Aboubakar Kamara (Aris), tidigare i Fulham, talar mycket för att historien kommer upprepa sig.
Svenskkopplingarna:
En del av charmen med denna turnering är att storspelare från de bästa lagen i världen "tvingas" dela plan med mer eller mindre glada amatörer. Vissas vägar har korsat Svea rikes gränser och nu är det dags att reda ut vilka svenskkopplingar det finns i detta års Afrikanska mästerskap.
På Burkina Fasos mittfält finner vi en duo med tydliga kopplingar till Sverige. Adama Guiras, 33, numera i Racing Rioja i spanska fjärdeligan, sejour i Djurgården kanske bara de mest inbitna supportarna minns då han gjorde sex matcher för huvudstadslaget 2011 innan han lämnade landet. Kvar i Sverige är däremot Blati Touré, 27, som patrullerar mittfältet för AFC Eskilstuna i superettan.
I Guinea slåss Aly Keita, 35, om att få vakta stolparna. Keita är givetvis välkänd i Sverige efter sina många år i Östersund. I backlinjen finns spelare med meriter från svenska u-landslag. Förre MFF-backen Pa Konate (Botev Plovdiv) har sällskap av turneringens kanske svenskaste namn i form av tidigare IFK Göteborgsförsvararen Mikael Dyrestam, 30, numera i norska Sarpsborg.
Mycket av Zimbabwes hopp om ett oförglömligt mästerskap står till ytterligare en gammal Djurgårdsbekanting. Tino Kadewere, 26, är nu för tiden hemmahörande i franska storklubben Lyon och får ta ett stor ansvar för sitt lands eventuella framgångar i AFCON 2021. I samma landslag huserar även Kundai Benyu på mittfältet. 24-åringen gjorde en sejour i Helsingborg på lån säsongen 2019 och tillhör numera isländska Vestri. I Komorerna finner vi redan nämnda Fouad Bachirou, 31, och i Gabon finns tidigare Hammarby-mittfältaren Serge-Junior Martinsson Ngouali, 29, som spelar i kroatiska HNK Gorica till vardags.
En annan gammal 'bajare' som däremot missar mästerskapet är Celta Vigo-backen Joseph Aidoo, 26, som inte är uttagen till Ghanas trupp och därmed inte får chansen att göra den tidigare DIF-profilen Daniel Amartey, 27, (Leicester) sällskap i mittlåset. I Sudans trupp är 23-årige Mohamed Amin, till vardags i Motala i division 2, en av två spelare i truppen som håller till utanför den inhemska ligan.
Elfenbenskustens kanske största talang på backsidan heter Odilon Kossounou, är 21 år gammal och spelar för tyska storlaget Bayer Leverkusen. Odilon känner vi förstås från hans uppmärksammade tid i Hammarby där han blev klubbens största försäljning någonsin när han lämnade för Club Brügge. Högerbacksplatsen i Sierra Leone tros bli Örebros Kevin Wrights, 26, medan tidigare Norrköping-profilen Alhaji Kamara, 27, (Randers) och Djurgårdens guldhjälte Mohamed Buya Turay, 26, (Henen) slåss om platserna längst fram. Därtill finns även förre Åmål-mittfältaren Saidu Fofanah, 24, i truppen.
Största "svenskkolonin" finner vi dock i Gambia även om Pa Dembo Touray tyvärr inte vaktar målet längre. Bara i backlinjen hittar vi förre DIF-klippan Omar Colley, 27, (Sampdoria), tidigare ÖFK:aren Noah Sonko Sundberg, 25, (Levski Sofia) och Mohammed Mbye, 32, i Bromölla i division 2. På mitten finns klubblöse Dawda Ngum, 31, tidigare i Trelleborg och Bubacarr Jobe, 27, som spelar för Norrby i superettan. Modou Barrow har hunnit bli 29 år gammal och lever sitt fotbollsliv i sydkoreanska Jeonbuk Hyundai Motors. Barrow flyttade till Sverige som elvaåring och slog igenom rejält i Östersund innan det 2014 bar av till Wales och Swansea som då spelade i Premier League.
I Tunisien hittar vi förre Värnamo- och Elfsborganfallaren Issam Jebali, 30, numera i danska OB. Slutligen utmanar färske Malmö-målvakten Ismael Diawara, 27, om en plats mellan stolparna i Mali.
Missing in action:
Då ska vi börja runda av den här inför-guiden med att lista några spelare och lag som vi kommer att sakna:
Sydafrika är inte vad man en gång varit och fick se sig besegrade av både Ghana och Sudan i kvalet till detta mästerskap. Trots att man inte längre har spelare av samma kaliber som Benni McCarthy och Steven Pienaar borde det nog fortfarande finnas tillräckligt med kvalitet i laget för att ta sig förbi Sudan. Något VM i Qatar blir det inte heller för den forna stormakten då man föll med minsta möjliga marginal mot Ghana i kvalet. Lagets stora stjärna är den förre Brighton-yttern Percy Tau, 27, (Al Ahly) och 2019 nådde man kvartsfinal i Egypten.
Ett annat lag som nådde slutspelet i Egypten men som inte finns med i Kamerun är DR Kongo efter att ha hamnat efter Gambia och Gabon i kvalet. Det finns idel klasspelare i laget som exempelvis Chancel Mbemba, 27, (Porto), Arthur Masuaku, 27, (West Ham), Neeskens Kebano, 29, (Fulham), Yannick Bolasie, 32 (Çaykur Rizespor) och Cédric Bakambu, 30, (Bejing Gouan). Drömmen om ett första VM sedan man hette Zaire lever dock forfarande för den mest demokratiska av republiker efter att laget avancerat till den tredje rundan där tio lag ska bli fem.
På tal om VM finns varken Togo eller Angola med då inget av lagen har lyckats uträtta fler underverk efter att ha skrällkvalificerat sig för VM 2006 i Tyskland. Båda lagen slutade sist i respektive kvalgrupp i kvalet till AFCON och är sedan länge borta från VM i Qatar. Största namnet i Togo är Getafe-backen Djené Dakonam, 30 och i Angola stor hoppet till nyneutraliserade Hélder Costa, 27, (Valencia) som gjorde mål i sin landslagsdebut mot Egypten.
Kvartsfinalisterna från 2019, Benin – ledda av förre Huddersfield-strikern Steve Mounié, 27, (Brest) – fick ge vika åt Sierra Leone medan en annan kvartsfinalist från 2019, Madagaskar hamnade bakom Etiopien i kvalet. Chockmästaren från 2012, Zambia, finns inte heller med, vilket är lite synd då de ser ut att kunna ha något bra på gång på nytt med nykläckta Premier League-duon Enock Mwepu, 24, (Brighton) och Patson Daka, 23, (Leicester) i spetsen. 'Kopparkulorna' sägs dock vara på standby och redo att ersätta Zimbabwe som fortsatt riskerar diskning då Fifa inte är tillfreds med hur landets fotbollförbund sköter sina affärer.
Vi saknar som vanligt även ett par tunga spelarnamn. Värdlandet Kamerun hade säkerligen mått bra av Liverpool-backen Joël Matips, 30, närvaro i försvaret men han avslutade landslagskarriären redan 2015 efter en schism med det kamerunska förbundet, vilket säkert Jürgen Klopp är tacksam för. En annan som inte är med, på mer eller mindre eget bevåg, är Chelsea- och Marocko-stjärnan Hakim Ziyech, 27, som petats efter att han, enligt förbundskaptenen, visat upp dålig attityd och inställning under den senaste landslagssamlingen.
Av de mindre nationerna så är Burkina Faso utan Shaktar-strikern Lassina Traoré, 20, medan långtidsskadade Sassuolo-mittfältaren Pedro Obiang, 29, saknas för sitt Ekvatorialguinea. Aston Villa-mittfältaren Marvelous Nakamba, 27, gick sönder nyligen och blir ett jätteavbräck för Zimbabwe. Senegal får klara sig utan Monacos Krépin Diatta, 22, men det var nog Nigeria som drabbades av den tyngsta förlusten när Napolis skyttekung Victor Osimhen, 23, tvingades kasta in handduken på grund av en ansiktsskada.
Låt spelen börja!