VM 2026 ska hållas i Nordamerika där Kanada, Mexiko och USA delar på värdskapet. Med en ny gyllene generation på gång är det upp till en gammal Hammarbybekanting att leda USA till framgång på den största scenen.
10 oktober 2017. Frågan är om amerikansk landslagsfotboll någonsin mått så dåligt. USA har precis förlorat mot Trinidad och Tobago och missat VM för första gången på 32 år. I kvalgruppen slutade man efter mäktiga fotbollsnationer som Honduras och Panama, samt förnedrades med 4-0 borta mot Costa Rica. Förbundskaptenen Bruce Arenas sade upp sig på studs och han var inte den enda som gjorde sin sista match med gänget. Den überrutinerade keepern Tim Howard och landslagets bästa målskytt genom tiderna Clint Dempsey tackade även för sig efter kvalfiaskot. Mycket av den ryggrad som USA länge lutat sig mot försvann med VM-chanserna och de enda 30-plussarna kvar i laget är mittbacken Tim Ream, lagkaptenen Michael Bradley och skyttekungen Jozy Altidore.
Ny tränare, nya stjärnor
Det är mycket möjligt, och kanske till och med troligt, att dessa spelare kommer vara med att guida USA mot VM 2022 i Qatar, men längre än så blir de förmodligen inte kvar. Det är det inte heller säkert att Arenas ersättare som förbundskapten blir – den tidigare Hammarbytränaren Gregg Berhalter. Efter att ha fått sparken från Bajen gjorde Berhalter fina resultat i MLS med Columbus Crew under en femårsperiod innan förbundskaptensgiget var hans. De som minns hans tid i den svenska huvudstaden kanske blir lite överraskade då han inte direkt rosade marknaden hos de grönvita. Berhalter själv säger sig ha känt sig tvungen att ompröva sin coachingstil efter Sverige-äventyret och ska istället ha adopterat en mer holländsk filosofi med fokus på bollinnehav och rörelse. Viss förbättring har gått att skönja för landslaget. Under 2019 års CONCAF Gold Cup fick USA revansch på Trinidad och Tobago när man besegrade önationen med 6-0 i gruppspelet innan resan tog slut med en finalförlust mot Mexiko.
Laget bars fram av två av de spelare som troligen kommer vara allra mest tongivande i hemma-VM om fem år; Chelseas Christian Pulisic och Juventus Weston McKennie. Medan Pulisic har varit hajpad talang i både USA och Europa i många år var det först den här säsongen som Weston McKennie slog igenom för den stora massan. Utlåningen till Juventus har blivit en fullträff och den italienska storklubben meddelade förra veckan att man utnyttjar den köpoption som fanns inbakad i lånekontraktet. De båda mittfältarna är fortfarande endast 22 år gamla och väntas ha bärande roller i landslaget i många år framöver och mycket ansvar kommer vila på deras axlar om hemma-VM ska bli en succé. Men även bakom superduon finns det också uppsjö av talang – det är trots allt en gyllene generation det handlar om.
Talent everywhere...
Målvaktsposten tas för första gången – på vad som känns som århundraden – inte om hand av en flintskallig, superrutinerad PL-keeper. Dagarna med Kasey Keller, Brad Friedel, Tim Howard eller Brad Guzan är borta och kassen vaktas istället av den – i sammanhanget – ytterst hårfagre Zack Steffen som även han är hemmahörande i Premier League som reserv bakom Ederson i Manchester City. Efter ha inlett fjolåret övertygande på lån i Fortuna Düsseldorf i Bundesliga spolierades säsongen av en knäskada och i år har speltiden varit sparsam. Steffen har dock imponerat när han fått chansen i de inhemska cuperna och är endast 25 år gammal, vilket innebär att han som burväktare har gott om tid på sig att skaffa erfarenhet. Hans plats i landslaget är i dagsläget ganska ohotad, men den amerikanska återväxten är stark även på målvaktsposten. 18-årige Chituru Odunze är ungdomsproffs i engelska Leicester och har redan hunnit med att kallas upp till a-landslaget och det har även 20-årige CJ Dos Santos som till vardags vaktar målet i Benficas b-lag.
I backlinjen finns det flertalet extremt lovande spelare redo att över när rutinerade herrar som John Brooks, DeAndre Yedlin och Tim Ream kastar in handduken. Det namn som kanske sticker ut mest är Barcelonas talangfulle högerback Sergino Dest. 20-åringen var så pass formidabel i Ajax att Barca inte tvekade att betala uppemot 250 miljoner kronor för ynglingen. Dest utmanas på sikt av den ett år yngre Bryan Reynolds som nyligen skrivit på för AS Roma i Serie A. Romas amerikanska ägare vann den hårda dragkampen om Reynolds signatur mot Juventus och har stora förhoppningar för ytterbacken. Högerback är även den 17-årige Joseph ‘Joe’ Scally som nyligen lämnade New York City för Tyskland och Borussia Mönchengladbach och som även han spås en lysande framtid.
Bundesliga-ligan
I mittförsvaret lär den extremt haussade 20-åringen Chris Richards återfinnas inom kort. Richards flyttade i ung ålder till tyska jätten Bayern München där han ska ha gjort stora framsteg i ungdomslagen. I vinterfönstret lånades han ut till ligarivalen Hoffenheim där han redan fått starta matcher. I samma fönster flyttade även den 22-årige mittbacken Mark McKenzie till Genk efter ha storspelat i MLS med Philadelphia Union och har redan hunnit ta en tröja i det belgiska topplaget. Den ett år äldre Antonee Robinson är i färd med att göra vänsterbacksplatsen i landslaget till sin, likt han gjort i Fulham. Bakom honom är 19-årigen George Bello från Atlanta United redo att slå igenom. På mittbackssidan finns även andra alternativ i Manchester City-ägda Eric Palmer-Brown och Tottenham-ägda Cameron Carter-Vickers, båda 23 år gamla.
Innermittfältet kommer förmodligen bli USA:s allra starkaste position i framtiden då det finns potential att konkurrera med vilken stornation som helst. Som lite mer defensiva alternativ finns redan nämnda 22-årigen Weston McKennie, samt jämngamla och extremt mångsidiga Tyler Adams från RB Leipzig, båda spelare med rejäl Champions League-erfarenhet. I bakgrunden lurar 20-åringarna Brendan Aaronson som börjat göra sig ett namn i den andra europeiska Red Bull-klubben i Salzburg och Owen Otasowie som fått debutera för Wolverhampton, samt hypade 17-årige Caden Clark i New York Red Bulls. Något mer offensiv är den 18-årige supertalangen Yunus Musah – till vardags i Valencia där han blev klubbens yngsta icke-spanska målskytt genom tiderna när han i november 2020 gjorde mål mot Getafe endast 17 år gammal. Här måste dock viss reservation skjutas in då Musah fortfarande är tillgänglig för landslagsspel för England, Ghana och Italien. Ett definitivt beslut väntas komma till nästa landslagsuppehåll och det mesta talar för att det blir USA i slutändan.
Kronjuvelen i talangsamlingen tros dock ändå vara jämngamle Giovanni ‘Gio’ Reyna, son till förre amerikanska storspelaren Claudio Reyna. En spelare som de flesta säkert har koll på då han är mer eller mindre ordinarie i Borussia Dortmund. Likt Musah hade Reyna chansen att representera andra länder som England, Portugal och Argentina, men berättade själv att USA var det enda valet. En som Reyna garanterat kommer ha bredvid sig i landslaget är Chelsea-stjärnan Christian Pulisic som fortfarande endast är 22 år ung. Andra spännande framtida offensiva alternativ är 19-årigarna Konrad de la Fuente som tillhör Barcelona B, Schalke-sensationen Matthew Hoppe och ytterspringaren Ulysses Llanez på lån i Herenveen från Wolfsburg. Allra längst fram lutar det åt en framtida kamp mellan 21-åringarna Josh Sargent i Werder Bremen och Timothy Weah i Lille. Den sistnämnde är givetvis son till Milan-legendaren George Weah, numera president i hemlandet Liberia, men Weah den yngre har valt att spela sin landslagsfotboll för USA.
Det amerikanska landslaget är sprängfyllt med mer eller mindre oförlöst potential och skulle man försöka sig på det omöjliga uppdraget att ta ut en 23-mannatrupp till VM på hemmaplan om fem år skulle man kunna tänka sig något i stil med detta:
Målvakter:
Steffen, 30, (Manchester City), Odunze, 23, (Leicester), Dos Santos, 25, (Benfica)
Backar:
Dest, 25, (Barcelona), Reynolds, 24, (Roma), Brooks, 33, (Wolfsburg), Richards, 25, (Bayern München), McKenzie, 27, (Genk), Robinson, 28, (Fulham), Bello, 24, (Atlanta United)
Mittfältare:
McKennie, 27, (Juventus), Adams, 27, (RB Leipzig), Aaronson, 25, (RB Salzburg), Clark (New York RB), Otasowie, 25, (Wolverhampton), Musah, 23, (Valencia), Reyna, 23, (Dortmund), Pulisic, 27, (Chelsea), de la Fuente, 24, (Barcelona), Llanez, 24, (Wolfsburg)
Anfallare:
Sargent, 26, (Werder Bremen), Weah, 26, (Lille), Hoppe, 24, (Schalke 04)
Flipp eller flopp?
Det är som ni ser inga dåliga klubbadresser på spelarna i denna trupp och de allra flesta kommer vara nära sina peakår när VM 2026 står för dörren. Alla kommer givetvis inte utvecklas till superstjärnor, men USA har en ypperlig grund att stå på inför framtiden och all anledning att se fram emot hemma-VM med tillförsikt.
Vad är då förklaringen till detta? Dels är den amerikanske snittspelaren helt enkelt bättre än tidigare, då ligan har utvecklats när mer pengar har kommit in och fler klubbar blivit mer professionella. Dels har även intresset för sporten, ligan och landslaget ökat på senare år – unga amerikaner vill inte längre enbart bli Michael Jordan eller Tom Brady, utan vissa drömmer nu istället om att bli Cristiano Ronaldo och Leo Messi, eller kanske ännu hellre Christian Pulisic och Gio Reyna. Många unga amerikanska talanger har dessutom valt spel i Europa i tidig ålder där de fått de bästa förutsättningarna för att utvecklas. Något som kan jämföras med exempelvis Ryssland där pengarna i ligan gör att spelarna stannar kvar i hemlandet och därmed kanske inte får den utveckling de hade fått i någon av de europeiska toppakademierna.
Vad talar då emot en fullträff på hemmaplan? Den ökade pressen kommer vara en faktor när det beger sig. Ska man säga något om den amerikanska fotbollspubliken är kanske inte “förstående” den första egenskap som dyker upp i huvudet. De är vana med att vara störst, vackrast och bäst och ge dem ett landslag som kan utmana på allvar och de kommer inte acceptera annat än medalj. USA:s mästerskapshistoria är ett annat inslag att ta hänsyn till. Till 2026 kommer landet (förhoppningsvis) ha hunnit med ett VM i Qatar (förhoppningsvis inte!) och kan ta med sig den erfarenheten hem.
Man får hoppas att det blir en trevligare historia än de senaste mästerskapen. VM 2018 missade man som bekant helt och hållet. I VM 2014 slog USA överraskande ut Ghana och Portugal i gruppspelet innan man föll bittert i förlängningen mot Belgien i åttondelsfinalen. 2010 föll man mot Ghana i samma runda, 2006 blev man sist i gruppen och när man stod värd 1994 blev det även då respass i åttondelen.
Sin största framgång nådde man VM 2002 där man nådde kvartsfinal innan blivande finalisterna Tyskland slutligen blev för svåra. Den upplagan har en hel del gemensamt med den som ska leda landslaget till framgång på hemmaplan 2026. Truppens kärna bestod av spelare som alla var i sina bästa fotbollsår som bland andra strikerduon Brian McBride och Joe-Max Moore, mittfältarna Frankie Hejduk och John O'Brien, keepern Brad Friedel, lagkapten Reyna samt blivande förbundskaptenen Berhalter, och kryddades med spännande yngre förmågor som Landon Donovan, DaMarcus Beasley. När VM 2026 går av stapeln 24 år senare har förutsättningarna för USA att bättra på det resultatet aldrig varit bättre. Och den här gången slipper man kvala mot Panama och Trinidad och Tobago...
Källor: The Athletic, Wikipedia, The Guardian, SB Nation, Givemesport.com, Mlssoccer.com, 90min.com, EPSN.com, Fox Sports.