Hollywood’s coming to Wales: Varför Deadpool vill köpa Wrexham
- Row Z Red.
- 19 feb. 2021
- 8 min läsning
Förra veckan stod det klart att Hollywoodstjärnorna Ryan Reynolds och Rob McElhenney går in som nya ägare i Wrexham A.F.C. i den engelska femteligan. Varför Wrexham? Varför inte!
Ja, så svarade åtminstone duon själva när de fick frågan vad de ska med en halvkrisande klubb i Wales långt, långt ner i den engelska ligapyramiden. De allra flesta vet nog vem Ryan Reynolds är, många har säkert även koll på Rob McElhenney, men Wrexham? Det är väl ändå enbart för närmast sörjande? Klubbens nya ägare har sett till att återigen göra den till en nationell, för att inte säga internationell angelägenhet. Om någon mot förmodan inte har helt klart för sig vilka Hollywood-stjärnorna som ska ta över Wrexham är kan det vara värt med en snabb presentation.
Deadpool & Ronald McDonald
Ryan Reynolds är tveklöst det största namnet av de båda. Reynolds har varit i filmbranschen länge, men sitt definitiva genombrott fick han inte förrän 2016 då han spelade den snabbkäftade och stundtals vulgära superhjälten Deadpool i filmen med samma namn. Han har sedan dess hunnit med att spela in en uppföljare samtidigt som han gjort sig känd som en av de roligaste (och snyggaste) männen i Hollywood. Reynolds giftermål med (minst lika attraktiva) skådiskollegan Blake Lively har också fått mycket uppmärksamhet då de av många ses som det perfekta paret, både till ytan och under den.
Den andra delägaren Rob McElhenney är som sagt inte fullt lika välkänd, men är även han ett stort namn inom skrået. Till skillnad från Reynolds som mestadels gjort film har McElhenney främst hållit sig till “the small screen” där han skapade den omåttligt populära komediserien It’s Always Sunny in Philadelphia redan 2005. McElhenney gestaltar en av seriens huvudkaraktärer: Ronald ‘Mac’ McDonald och showen is still going strong än i dag och är i skrivande stund inne på sin 15 säsong. Han är gift med Kaitlin Olsen som spelar “Sweet Dee” i samma serie, där paret ironiskt nog avskyr varandra.
Succé i cuperna
Då har vi rett ut vem Ryan Reynolds och vem Rob McElhenney är – men vilka är egentligen Wrexham A.F.C.? Laget har en rik historia och är faktiskt den tredje äldsta fotbollsklubben i hela världen. Wrexham grundades redan 1864 och spelar sina hemmamatcher på historiska Racecourse Ground – den äldsta fotbollsarenan i världen som fortfarande står värd för internationella matcher. Klubben är som bekant baserad i Wales, men har spelat ligafotboll i England sedan 1905. Det märks inte annat på att klubbens största rivaler inte är Swansea, Cardiff eller något annat walesiskt lag, utan istället engelska Chester City mot vilka man spelar det så kallade Cross Border Derby på grund av lagens närhet till landsgränserna. Fram till 2012 spelade man även cupfotboll i Wales och är det lag som vunnit den walesiska cupen flest gånger, hela 23 till antalet.
Cupvinsterna innebar deltagande i den numera nedlagda Cupvinnarcupen och där sticker säsongen 1984-85 ut då Wrexham slog ut Porto innan man åkte ut mot Sven-Göran Erikssons Roma i åttondelen. Det är värt att notera att Wrexham vid den här tiden låg i botten av den engelska fjärdeligan vilket talar om magnituden av bedriften. Laget har faktiskt aldrig slutat bättre än en femtondeplats i andraligan. Säsongen 2004-05 åkte Wrexham ur tredjeligan och tre år senare blev man jumbo i League Two, vilket innebar att man inte längre var en del av det professionella engelska ligasystemet för första gången på 87 år. Klubben har spenderat de senaste tolv säsongerna i The National League, med andra ord femtedivisionen, och när fjolårssäsongen avbröts på grund av pandemin var Wrexham bara en poäng från nedflyttning till sjätteligan. Med tanke på klubbens storlek bör man naturligtvis vara långt ifrån sådana resultat, vilket även de nya ägarna verkar tycka som redan uttryckt att det finns en enorm outnyttjad potential i Wrexham.
Hur hamnade man här?
Som i så många andra fall stavas den största anledningen finansiella besvär, blandat med dåliga sportsliga resultat. Redan 1988 var man nära konkurs innan man räddades av att klubbens tidigare ägare Pryce Griffiths återvände som majoritetsägare. Griffiths var en lokal affärsman och livslång supporter till klubben, men efter hälsoproblem tvingades han 2002 sälja Wrexham till fastighetsutvecklaren Alexander Hamilton. Hamilton var varken ett Wrexham-fan eller föremål för en uppskattad Broadway-musikal, utan snarare en kall, cynisk entreprenör. Till ordförande utsåg han en man vid namn Mark Guterman som tidigare suttit på samma stol hos ärkerivalen Chester City. Guterman fick även ikläda rollen som majoritetsägare så Hamilton skulle kunna verka i det tysta. När Chester försattes i administration 1999 satt Guterman som ordförande och han brukade enligt ryktet inte vara sen att orsaka ett företags likvidering. Guterman och Hamilton bekräftade genast detta genom att börja tömma Wrexham på tillgångar som man istället flyttade över till ett av Hamiltons företag.
Först köpte man loss Racecourse Ground och skrev över den till Hamiltons bolag Crucialmove. Därefter hotade Hamilton att sparka ut klubben från arenan om han inte mottog kompensation för besittning av klubb och arena. Hamilton hade tagit över som ordförande efter att Guterman hade lämnat Wrexham 2003 efter att ha struntat i att betala klubbens inkomstskatter. Skatteverket krävde nu klubben på återbetalningar på uppemot tio miljoner kronor samtidigt som rykten började florera kring att dela arena med Chester City. The Wrexham Supporters Trust bildades med ambitionen att köpa loss klubben från dess illvilliga ägare, utan vidare framgång. Efter ha misslyckats med två bud bannlystes gruppen från arenan, trots att Hamilton innan dess klivit av som ordförande. Han var dock fortfarande majoritetsägare, men hade slutat betala av på klubbens skuld. Detta innebar att klubben nu var i verklig fara att upphöra att existera. En avvecklingsorder utfärdades, men revs i november 2004 då det istället bestämdes att Wrexham skulle försättas i administration.
Ekonomiska krisen fortsätter...
Administratörerna tog en närmare titt på ägarstrukturen och ansåg att Hamilton och Guterman handlat i ond tro genom att inte ha klubbens bästa i åtanke. De stämde Hamiltons företag Crucialmove för att få tillbaka Racecourse Ground vilket också beviljades i mars 2006. Domstolen fann att Hamilton och Guterman enbart använt klubben för att fylla sina egna fickor och Wrexham var till sist av med sina plågoandar. Samma sommar togs man istället över av ett konsortium lett av den tidigare bilhandlaren Neville Dickens, vilket också tog klubben ur administration för första gången sedan 2004. Planen var, enligt utsago, att hjälpa till att betala skulderna och renovera arenan för att därefter sälja klubben vidare efter 18 månader. Problemet var bara att konsortiet använt sig av en så kallad leveraged buyout, det vill säga lånat kapital, för att kunna förvärva klubben. Att dra på sig mer skulder för att kunna betala andra var kanske inte den allra bästa affärsstrategin och 2006 sålde Dickens sina 50 procent i Wrexham till affärsmannen Geoff Moss som också tog över som ordförande.
Moss köpte loss land runt arenan för att kunna bygga studentbostäder, vilket också löste Wrexhams skuld på nära 60 miljoner kronor till Moss som lånat pengar till klubben då den gick med förlust varje år. Förlusterna skrevs till runt femton miljoner kronor årligen och när Moss var redo att sälja i 2011 var det 115 personer i klubben som inte fick ut någon lön. Konsortiets löfte om att renovera arenan infriades aldrig då vinsterna från studentbostäderna istället hamnade i Moss egen plånbok. Racecourse Ground och dess träningsfaciliteter räddades när de såldes till Glyndwr University 2011 för drygt 20 miljoner kronor. Fem år senare skrev universitetet på ett 99 år långt leasingkontrakt med Wrexham för uthyrning av arenan. Själva laget såldes till The Wrexham Supporters Trust (WST) i december 2011 vilket innebar att klubben nu var helt och hållet supporterägd, något som den fortsatt att vara fram tills nu.
“The Gang Buys a Welsh Football Club”
De första diskussionerna mellan skådisduon och WST om ett eventuellt förvärv ägde rum i mars 2020. Wrexham hade då varit i WST:s ägo de nio senaste åren och samtliga av dessa hade spenderats i femteligan. Klubben hade stabiliserats, men tycktes också ha stagnerat något. När en votering kring förslaget om att sälja tog plats röstade 98,6 procent av medlemmarna för en försäljning. Vad hade då Reynolds och McElhenney lockat med? Dels en plan för kapitalisera på det stigande intresset för sportdokumentärer. Ambitionen att producera en serie kring laget i stil med den något voyeuristiska, men ändlöst uppskattade Sunderland ‘Til I Die verkade ha fallit väl ut bland de styrande med en komplett första säsong utlovad där intäkterna ska gå direkt till klubben. RR McReynolds Company (som duons bolag är döpt till) planerar dessutom att investera över 20 miljoner kronor i infrastruktur och personal. Reynolds och McElhenney ska ha redan ha hunnit imponera på fansen genom att ha satt in sig i både klubbens och stadens historia med hjälp av gamla supporterfilmer från 70-talet, plus ett löfte om att alltid besegra Chester.
Inte gjorde man det desto mindre när man bara dagar efter övertagandet bestämde sig för att ur egen ficka bekosta den lön spelare och personal förlorat efter ha permitterats när The National League avbröts under fjolåret. Wrexhams tränare Dean Keates pratade med BBC Sport om de nya ägarna och kallade återbetalningen för “en underbar gest”, men betonade samtidigt att klubben inte kommer börja strössla pengar kring sig och betala löjliga löner. Wrexham skulle dock sannolikt må bra av lite förstärkningar. I skrivande stund innehar man en slutspelsplats, men endast segraren blir direktuppflyttad och dit har man nio poäng upp till. Det stora bekymret är målskyttet. Främsta målgörare är Adi Yussuf med sex strutar och han lämnade klubben i början av månaden. Tänkt ersättare är Dior Angus som mäktade med fyra kassar för Barrow i fjol. Inga stora namn som ni hör och det återstår att se exakt hur stort de nya ägarnas engagemang och investeringslusta är.
Vad väntar nu?
Reynolds och McElhenney ämnar göra Wrexham till en internationell supermakt. “Detta är den tredje äldsta klubben i världen och vi ser inte varför den inte skulle ha en global dragningskraft”, berättade Reynolds när de nya ägarna presenterades på klubbens hemsida. De har även utlovat investeringar i spelartruppen och i ett framtida damlag, samt försäkrat klubbens fans om att man inte har några intentioner att byta plats eller namn på laget. Namnbytet har duon istället stått för själva på Twitter där de både skådespelarna bytte namn till Wryan och Wrob kort efter övertagandet – givetvis som en hommage till Wrexham A.F.C. Annat än möjligheten till lustiga namnbyten på sociala medier (och marknadsföra en specialupplaga av Reynolds gin) verkar staden Wrexham ha varit en faktor som lockat duon. Framförallt McElhenney ska ha blivit förtjust i stadens arbetarklassaura vilket ska ha erinrat honom om egna hemstaden Philadelphia som hans tv-serie kretsar kring. En annan bidragande orsak till att det blev just Wrexham tros vara att klubben inte kostade något att köpa i och med att den var 100 procent medlemsägd. Pengar som nu istället kan användas till att stärka laget och klubbens profil.
En av de största utmaningarna duon står inför blir att locka åskådare till arenan (när pandemin väl är över) – något som de förvisso har stor erfarenhet av som skådespelare. Trots ett stort upptagningsområde och en ståtlig historia snittade Wrexham enbart 4 000 besökare före uppehållet, vilket är mindre än hälften av Racecourse Grounds kapacitet. McElhenney deklarerade i samband med affären att de “önskar fylla stadion” och att man bör “tänka på Wrexham som Manchester tänker på Manchester United”. Finansiella muskler för att uppnå detta saknas åtminstone inte – Reynolds sålde nyligen sina aktier i spritföretaget American Aviation Gin till drinkkonglomeratet Diageo för över fem miljarder kronor. Första steget blir att leda laget tillbaka till The Football League – vilket är lättare sagt än gjort, många stora klubbar har blivit kvar i The National League bra mycket längre än man önskat. Alla förutsättningar finns dock på plats för att göra klubben slagkraftig på nytt och kanske är det äntligen dags för solen att skina på Wrexham?
Källor: BBC Sport, CNN, Wrexhamafc.co.uk, Walesonline.co.uk, Breakingthelines.com, Wikipedia, Scotsman.com, Goal.com, The Athletic, The Guardian, CBS News.
Comments