Vem kan rädda Schalke 04?

Rekordlånga förlustsviter, otaliga tränarbyten och en till synes oundviklig nedflyttning i varande. Hur kunde det gå så snett för en av Tysklands mest anrika klubbar?

Ännu en deppig dag i Gelsenkirchen. (Bildkälla: Besoccer.com)

Låt oss först vrida tillbaka klockan till den 17 januari 2020. Schalke har precis besegrat ligatvåan Borussia Mönchengladbach med 2-0 och ligger på en femteplats i tabellen på samma poäng som erkända erzrivalen Borussia Dortmund. Efter säsongens första halva (Hinrunde som det kallas i Tyskland) är allt frid och fröjd i Gelsenkirchen. Sedan händer något. Sedan vinner inte Schalke 04 en match till under hela 2020. Under säsongens andra halva (Rückrunde!) kryssar Schalke i sex matcher och förlorar tio stycken.

Tappar spelare gratis till rivalen

Över det rekordkorta sommaruppehållet är tränaren David Wagner hårt ansatt. Den förre Huddersfieldbossen hade under sin första tid på Veltins-Arena hyllas för sitt solida försvarsspel och furiösa gegenpressing. Nu är tonerna andra. I styrelserummet kämpar tekniske direktören Michael Reschke för att Wagner ska bli av med jobbet, men sportchefen Jochen Schneider tror fortfarande att Wagner är rätt man och han blir kvar över sommaren. En som inte är kvar är lagets målvakt, den tidigare lagkaptenen och akademiprodukten Alexander Nübel som lämnat klubben för att agera reserv bakom en annan gammal Schalke-junior i Manuel Neuer hos Bayern München. Inte nog med att Nübel flyttar till en bitter rival – han gör det dessutom helt gratis.

Detta följer en trend som varit tydlig under de senaste åren i Schalke. Spelare som ovan nämnda Nübel, Leon Goretzka, Max Meyer, Sead Kolasinac, Christian Fuchs och Joël Matip har samtliga lämnat utan att klubben fått en enda krona i transfersumma i utbyte. Något som givetvis inte är hållbart för en klubb som tidigare haft för vana att sälja egna talanger som Leroy Sané, Thilo Kehrer, Julian Draxler och Manuel Neuer för hundratals miljoner kronor. En närmare granskning visar också vilket massivt skuldberg Schalke har dragit på sig. Den senaste årsredovisningen visade skulder på uppemot 200 miljoner euro och det var siffror innan pandemin, och allt vad den inneburit i minskade intäkter och dylikt, tagits i beaktande. Under sommarfönstret drogs svångremmen åt och nyförvärven kom antingen in på lån eller som bosman, samtidigt som ytterligare en akademitalang reades iväg när amerikanska landslagsmannen Weston McKennie försvann till Juventus på lån med (billig) köpoption.

Ett mindre åtråvärt rekord inom räckhåll

Allt hopp om att den svaga säsongsavslutningen enbart skulle varit ett olycksfall i arbetet skulle snabbt komma att grusas i premiären. Borta mot Bayern München blir det förlust med förkrossande 8-0 och i nästa omgång torsk med 1-3 hemma mot Werder Bremen. Styrelsen har fått nog och bara två matcher in i säsongen får Reschke sin vilja igenom när David Wagner får sparken. Istället för att bli ihågkommen för sitt press- och försvarsspel blir Wagners arv det som den Schalke-tränare med lägst poängsnitt i modern tid. In kom Manuel Baum vars senaste arbete varit med tyska ungdomslandslag, samt gamle mittbacksprofilen Naldo som assisterande tränare. Någon uppryckning eller “ny tränare-effekt” blir dock inte tal om. Eller ja, Naldo utmärkte sig tämligen direkt med ett uppmärksammat bråk med sommarförvärvet Vedad Ibisevic som slutade i att den bosniske anfallarens kontrakt revs. I Baums första match får man stryk med 4-0 mot RB Leipzig och så fortsätter det under hela hösten. Efter fyra kryss och sex förluster får även Baum kicken den 18 december 2020.

Nya bossen Christian Gross ska försöka vända den nedåtgående trenden. (Bildkälla: Schalke04.de)

Den här gången blev det en gammal bekant i Huub Stevens fick göra sin fjärde sejour i klubben när han steppade in som interimtränare. Facit blev två nya förluster och strax före nyår offentliggjorde man istället att schweizaren Christian Gross tar över laget. Gross hade spenderat senaste sju åren i den egyptiska ligan med blandad framgång. När han fick sparken från Zamalek i juni 2019 anklagade klubbens president Gross för vara “a specialist in failure” – precis vad José Mourinho kallat Arsène Wenger för fem år tidigare. Det blev dock inget jättelyft omedelbart för Schalke under Gross – det nya året inleddes med en 3-0-förlust borta mot Hertha Berlin. Nu var goda råd dyra. Schalke hade inte vunnit en fotbollsmatch på snart ett år och ett föga smickrande rekord låg inom räckhåll. Säsongen 1965-66 skrev Tasmania Berlin Bundesligahistoria när man lyckades undvika att vinna i 31 raka matcher. Efter förlusten mot Hertha var Schalke nu bara en vinstlös match ifrån att tangera rekordet. Hemma på Veltins-Arena väntade ett lynnigt Hoffenheim som tidigare under säsongen bland annat tvålat till Bayern München med hela 4-1...

Ett nytt Hoppe tänds...

Det var i den här stunden, då det såg som allra mest dystert ut, som den mest osannolika av frälsare skulle komma till undsättning. Den unge amerikanen Matthew Hoppe hade debuterat en dryg månad tidigare och fick nu chansen från start. När en dryg timme var spelad hade han stått för ett makalöst hattrick. Slutsiffrorna skrevs till sist till klara 4-0 i Schalkes favör och man undgick med minsta möjliga marginal att bli nya innehavare av Tasmanias föga smickrande rekord. Nu hade man väl något att bygga på? Nu var det väl äntligen dags att börja vinna lite fotbollsmatcher igen? Inte direkt. De fem efterföljande matcherna slutade med fyra förluster och ett kryss.

Nu står istället hoppet till förstärkningarna man hämtade in under januarifönstret. Den gamle anfallshjälten Klaas-Jan Huntelaar är tillbaka i klubben 37 år ung och det är väl mindre troligt att han ensam ska skjuta kvar laget i Bundesliga. Tillbaka är även Sead Kolasinac inlånad från Arsenal som omedelbart förärades med kaptensbindeln. Från Arsenal hämtades även Shkodran Mustafi som ersättare till Liverpool-flyktande mittbacken Ozan Kabak. I truppen finns sedan tidigare dessutom spelare med meriter från tyska landslaget som Suat Serdar och Mark Uth, samt landslagsmän som Alessandro Schöpf, Goncalo Pacienca, Amine Harit och Salif Sané. Ett lag som med andra ord borde vara alldeles för bra för att åka ut. Men på väg ut är Schalke och man måste fråga sig vad det är som har gått snett.

Svindyr träningsanläggning & felrekryteringar

Skulderna har nämnts och det svaga agerandet på transfermarknaden har berörts, men det kan vara värt att stanna kvar här en stund till. Att det finns en viss korrelation mellan det tilltagande skuldberget och de minskade intäkterna för spelarförsäljningar är givet, men inte hela förklaringen. Den enorma investeringen som klubben gjorde i sin nya, toppmoderna träningsanläggning har inte gått obemärkt förbi rent ekonomiskt. Kalaset gick på runt 100 miljoner euro vilket gör anläggningen till näst dyrast i Europa, enbart Manchester Citys kostade mer. I jämförelse gick notan för Liverpools AXA Training Centre på ungefär hälften av detta. Satsningen innebär att Schalke kommer en av världens mest högklassiga träningsfaciliteter när allt väl står färdigt. Det går dock inte komma ifrån att bygget har handikappat klubben finansiellt och att spelarna som hämtats in knappast varit av samma kaliber som planerna de ska träna på.

Schalkes nya träningsanläggning är pampig så det förslår. (Bildkälla: Twitter)

De senaste åren har värvningarna blivit allt mindre spektakulära där merparten av dem signats från tyska mitten- och bottenklubbar som Augsburg och Düsseldorf. Dessförinnan har en rad av misslyckade dyra investeringar, gärna utländska importer, också bidragit till att förvärra klubbens finansiella situation. Spelare som Yevhen Konoplyanka, Breel Embolo och Sebastian Rudy hämtades alla dyrt och såldes billigt. Kvar i laget är fortfarande Nabil Bentaleb som värvades för nära 20 miljoner euro och blivit nedskickad till reserverna inte mindre än fem gånger på grund av bristande disciplin. Ett bevis för Schalkes usla ekonomiska sits var att klubben krävde just bevis från sina fans efter att många av fjolårets och årets matcher spelats inför tomma läktare. För att få återbetalning för sina säsongskort var supportrarna tvungna att visa upp något slags intyg till klubben om att de var i behov av pengarna. Ett tilltag som inte gick jätteväl hem i de blåa delarna av Ruhrområdet.

50+1-regeln & inbördeskrig

En annan het potatis bland supportrarna har varit debatten om den så kallade 50+1-regeln. Precis som i Sverige är tanken att medlemmarna ska äga minst 51 procent av klubben och att utomstående investerare kan investera hur mycket de vill, men aldrig äga mer än 49 procent. Ett upplägg som inte setts som superattraktivt bland finasiärerna. I Tyskland har dock klubbar, eller kanske rättare sagt företag, som RB Leipzig och Hoffenheim hittat en väg runt detta. Den tyska termen för detta är “Ausgliderung” och innefattar att klubbarna outsourcar sin fotbollsverksamhet till aktiebolag för att på så sätt kunna investera mer och attrahera högre sponsorintäkter. Det är endast ett fåtal klubbar i Bundesliga som inte tagit det steget än och en av dessa är Schalke 04. På styrelsenivå förs debatt kring huruvida Schalke ska förbli icke-vinstdrivande och röster har höjts för att kommer bli ohållbart att försöka konkurrera med lag som Bayer Leverkusen och Borussia Dortmund om man ska fortsätta så här. Bland den stora arbetarklasskaran i supporterleden är dock klubbens status som “orörd” stark. Dessutom har lag som Hamburg och Stuttgart visat att storlag kan krascha ut ur ligan trots extern finansiell hjälp. Men med Schalkes prekära ekonomi i åtanke så är känslan att det endast är en tidsfråga innan den sista stora tyska klubben slutligen ger vika för trycket.

I styrelserummet pågår en omorganisation som leds av marknadsdirektören Alexander Jobst och sportchefen Jochen Schneider. Huvuden har redan börjat rulla och först att ryka var den tekniske direktören Michael Reschke. Rykten gör gällande att Reschke ska ha försökt sälja den spanska mittfältaren Omar Mascarell till Hertha Berlin bakom ryggen på Jobst och Schneider vilket ska ha blivit droppen. Många fans är nu oroliga för att duon önskar att strukturera om klubben till ett aktiebolag där planen är att ta tillbaka den tidigare styrelseordföranden Clemens Tonnies, den här gången i en roll som finansiell frälsare. Tonnies har tjänat miljarder inom köttindustrin och avgick från sin post i klubben under fjolåret efter ett stort coronautbrott på en av hans fabriker. 64-åringen anklagades dessutom för rasism efter ha uttalat sig nedsättande om afrikaner under en klimatkonferens. Som om de sportsliga resultaten inte vore nog menar nu många att det pågår ett inbördeskrig om klubbens själ där Schalke slits åt två olika håll. Jobst och Schneider jobbar för att klubben ska moderniseras och bli företagsstyrda samtidigt som merparten av supportrarna motsätter sig detta och vill se att Schalke 04 ska fortsätta att fungera som klubben alltid har gjort. Med två så vitt skilda synsätt är det svårt att se hur länge det rådande lugnet varar innan allt slutligen exploderar.

Vad händer nu?

Det är ju som bekant alltid som mörkast före gryningen, men frågan är om inte en nystart är precis vad Schalke behöver. Lag i Italien och Spanien har visat att det går att komma tillbaka starkare än någonsin efter att ha varit och studsat i andraligan. Idealiskt hade klubben naturligtvis genomfört denna omstart i högstaligan – pengarna som betalas för tv-avtalet i Bundesliga är givetvis på en annan nivå än i andraligan. Det ekonomiska stålbad som Schalke oavsett hade behövt genomgå blir såklart ännu kallare och tuffare i Zweite Bundesliga. Stjärnor som Serdar, Mustafi och Kolasinac kommer nog inte följa med ner och en omstrukturering av rekryteringspolicyn kommer vara nödvändig.

Matthew Hoppe hoppas kunna rädda kvar Schalke i högstaligan. (Bildkälla: Bundesliga.com)

Något som förvisso inte vore en dag för tidigt med tanke på de senaste årens felinvesteringar och rabatterade försäljningar. Att få igång akademin och kunna skörda frukterna av den är också av högsta vikt – särskilt om man tänker sig att fortsätta att förhålla sig till 50+1-regeln. Matthew Hoppe har visat att det finns potential i ungdomslagen. Nu gäller det att ynglingarna ges chansen och att man återigen ser till att börja ta betalt för dem när det är dags att sälja. De unga är framtiden och en dag kommer det vara upp till dem att rädda Schalke 04 och Gelsenkirchen från totalt fördärv och misär.

Källor: Schalke04.de, RabonaTV, HITC Sevens, Transfermarkt.com, The Guardian, The Athletic, Goal.com, Wikipedia, DW.com, Footballinsider.no, Bundesliga.com.