Vilka är de vilt skjutande sherifferna från Tiraspol?

Sheriff Tiraspol firar sin skrällseger borta mot Real Madrid. (Bildkälla: Uefa.com)

Kommunism, korruption och KGB-agenter. Historien bakom moldaviska Sheriff Tiraspol är inte helt oväntat en fascinerade sådan. Häng med när RowZ sätter höstens överraskningsslag i Champions League under luppen.

Santiago Bernabéu tisdagen den 28 september 2021. Bollen faller till den 27 år gamla luxemburgaren Sébastian Thill som drar t(h)ill på vinst och förlust. Thibaut Courtois får vittja nätmaskorna och miraklet är ett faktum. I sitt första Champions League-deltagande någonsin har lilla Sheriff Tiraspol från Transnistrien i Moldavien slagit mäktiga Real Madrid på bortaplan med 2–1.

Hur kunde det bli så här? Låt oss backa bandet något, närmare bestämt till början av 1980-talet då Moldavien fortfarande var en del av Sovjetunionen – en tid som många Sheriff-fans säkert minns med glädje, men mer om det senare. 1983 åkte FC Zimbru Chișinău ut ur den sovjetiska högstaligan efter att ha förlorat 27 av 34 ligamatcher och därmed var det slut på den moldaviska representationen i Sovjets finrum och nationens guldålder om man så vill.

Moldavien har inte någon stolt fotbollshistoria och det har väl i ärlighetens namn inte Sheriff Tiraspol heller. När Sovjetunionen upplöstes 1991 och Moldavien startade sin egen liga ett år senare existerade inte klubben ännu. Det skulle dröja ytterligare fem år innan laget såg dagens ljus i den inhemska tredjedivisionen, då under namnet FC Tiras Tiraspol.

I april 1997 skulle allt förändras när den ljusskygge Viktor Gusjan, gammal KGB-agent och grundare till säkerhetsföretaget Sheriff, köpte klubben och gav den det namn vi känner i dag. Nu påbörjades en rask klättring mot toppen och efter två raka uppflyttningar slutade lagets första säsong i högstaligan med en fjärdeplats och cupseger.

Sheriffs president Viktor Gusjan arbetar gärna i skuggan (Bildkälla: Sheriff.com)

Året därpå slutade man tvåa. Därefter har klubben bärgat 19 av 21 möjliga ligatitlar. Plus nio ytterligare cuptriumfer. Som tidigare nämnt har inte Moldavien någon ärorik fotbollstradition att luta sig tillbaka mot och landslagets största bedrifter uppgår till segrar mot Ungern och Wales i kvalsammanhang. Men sedan anser ju inte Sheriff Tiraspol sig vara en del av landet heller.

Tiraspol är huvudstad i det som kallas för Transnistrien, en autonom region som förklarat sig självständigt från Moldavien – något som inte har erkänts av omvärlden. I augusti 1989 bestämdes att moldaviska skulle vara det enda officiella språket i landet. Då rysktalande är den dominerande etniska folkgruppen i området hölls en omröstning kring regionens eventuella självständighet ett år senare, vilket 96 procent av befolkningen i Tiraspol röstade för.

Samma år bröt krig ut mellan pro-Transnistriska styrkor stödda av Ryssland och pro-Moldaviska styrkor stödda av Rumänien. Kriget varade i nästan två års tid och slutade med vapenstillestånd 1992 när avtal om eldupphör tecknades av Boris Jeltsin, men konflikten förblir lika olöst i dag som den var då. Omkring 700 människor förolyckades i stridigheterna.

Numera menar "landet" att man är den "sista fungerande utposten" för Sovjetunionen, vilket inte minst märks på flaggan som går i rött och grönt och pryds av hammaren och skäran. Utanför parlamentet står Vladimir Lenin staty. I Transnistrien står tiden stilla. Som brukligt i kommuniststater – vilket Transnistrien dock inte är, regionen kan snarare förstås som en fri marknad med inslag av oligarki där ekonomiskt bistånd tas emot från Ryssland – är korruptionen vida känd och utbredd.

Lenin som staty utanför Parlamentet, ackompanjerad av Transnistriens flagga. (Bildkälla: Twitter)

Det sovjetiska arvet går inte att ta miste på. I Sheriffs klack sjungs gamla Sovjetsånger, i affärerna kan du endast handla med rubel, västerländska bankkort är i praktiken värdelösa. Regionen har beskrivits som en enda stor maffiastat där ett par mäktiga familjer styr med järnhand, vars ekonomi är uppbyggd av kontraband och drog- och vapenhandel. När "nationens" andra president skulle utse sina ministrar höjdes många ögonbryn kring att de flesta av dessa var bildsköna kvinnor i 30-årsåldern. Han gifte sig senare med sin inrikesminister.

Den första presidenten var en herre från Sibirien med ett förflutet så grumligt att hans fulla biografi inte går att finna någonstans. Transnistrien är enligt många ett projekt skapat av KGB för att säkerställa att Moldavien inte undgår ett visst mått av ryskt inflytande. Enligt USA:s utrikesdepartement kontrolleras regionens två stora tidningar av egna myndigheterna, likaså de flesta radio- och tv-kanalerna. Två av dessa, tv-kanalen TVS och radiokanalen Inter-FM ägs av företaget Sheriff.

Sheriff har även en majoritet i den lagstiftande församlingen genom partiet Obnovlenie och monopol på mataffärer i regionen. Det har höjts röster kring att företaget är en front för människohandel medan vissa hävdar att man bidrog till att rigga årets val till det moldaviska parlamentet genom att erbjuda pengar till väljare. Andra menar att man är skyldiga till både och.

Kund gör sin shopping på Sheriff mataffär. Inte för att han har så mycket val. (Bildkälla: AFP)

Fotbollsklubben anklagas av många att vara ett medel för dels penningtvätt, och dels för det som kallas för "sportswashing" där ägare med mer eller mindre många skelett i garderoben använder sig av idrott för skifta fokus från annan affärsverksamhet. Pengar pumpas dock in. Sheriff Tiraspol har ett toppmodernt arenakomplex, Sheriff Arena, byggd för cirka 1,75 miljarder kronor mitt på en betesmark för kossor med plats för över 12 000 åskådare och är givetvis den enda av sitt slag i landet.

När andra lag i ligan tvingas dela plan med betesdjur bygger Sheriff ett nytt femstjärnigt lyxhotell intill stadion som numera även fungerar som nationalarena för landslaget trots att Transnistrien inte tycker sig vara en del av Moldavien. Någon nedsippringseffekt har det inte heller varit tal om där mindre klubbar får ta del av Sheriffs spenderande då klubben olikt de andra lagen i ligan inte betalar skatt för lön, övergångar och Europaspel.

Själva laget är uppbyggt som ett ganska "klassiskt" nyrikt, östeuropeiskt lagbygge med ett potpurri av andrahandssorteringsbrassar, relativt duktiga afrikanska importer och några få inhemska spelare. Sheriffs europaäventyr började egentligen för drygt 20 år sedan när man kvalificerade sig för Europa League för första gången säsongen 2009-10. En turnering man kvalat in till ytterligare fyra gånger men aldrig slutat bättre än trea i gruppen. Det stora genombrottet kom i stället i år när man slog ut Dinamo Zagreb med 3–0 och därmed var klara för spel i Champions Leagues gruppspel.

Sheriffernas arena lämnar inte mycket att önska. (Bildkälla: Sheriff.com)

Resten är som bekant historia men vi kan dra den en vända till ändå. Laget lottades in i en riktig mardrömsgrupp tillsammans med Inter, Sjachtar Donetsk och Real Madrid och bedömdes av allt och alla bli gruppens slagpåse. Så har det inte riktigt blivit och efter att först ha överraskat genom att slå Sjachtar med 2–0 efter mål av Adama Traoré (inte den, utan den maliske landslagsspelaren med suffixet den tredje) och Momo Yansané, skulle man chockera världen på riktigt när man ställdes mot mäktiga Real Madrid på bortaplan.

Gästerna tog ledningen när Jasurbek Yakhshiboev sköt 1–0 i den 25:e minuten och därefter var bussen parkerad. Real Madrid tilldömdes en straff efter dryga timmens spel och när Karim Benzema förvaltade den på bästa sätt förväntade sig nog många att det nu skulle rinna på. Men icke. I stället avgjorde som bekant Sébastian Thill matchen på stopptid till bortalagets favör.

En av tidernas skrällar i Champions League var en realitet och en hel fotbollsvärld hade nu få upp ögonen för Sheriff Tiraspol från Transnistrien. Om det utmynnar i att fler blir medvetna om vad som försiggår bakom kulisserna återstår att se.

Källor: Twitter.com/SlavaMalamud, The Guardian, The New York Times, Forbes.com, Wikipedia.